17 juni 2014

RIPPILÄGRET 2014 ♥

Var i hela vida världen ska jag börja? Jag kan inte beskriva med ord och bilder hur roligt vi haft det ute vid Pörkenäs. Man måste få uppleva det själv för att kunna förstå. Kan i alla fall säga att det är ju inte stället, maten eller volleyboll på stranden som gjort det hela så bra (även fast de sakerna också var superbra haha) utan det är människorna som man fått lära känna ännu bättre som varit det bästa. Ingen har börjat bråka utan alla har hållits sams. Vi har haft en såå bra gemenskap och jag kommer sakna ALLT och ALLA. Nå som tur ses vi igen på torsdag. :-)

Ledarna har varit helt fantastiska. Alla kvällsprogram på kvällen har varit såå roliga så man skrattat tills tårarna börjat rinna. Alla lekar har också varit väldigt roliga. Tack för att ni tog hand om oss i en vecka! Lektionerna har ju inte varit det roligaste men man överlevde. Fritid hade vi väldigt ofta och det var verkligen så roligt. Man satt inte inne framför en dator eller telefon utan vi hittade faktiskt på något att göra utomhus och bara umgicks med varandra. De flesta spelade volleyboll nästan hela dagen (dock inte jag) och vissa spelade pingis eller bara hade det roligt vid stranden. Jag kan säga att jag varken var så engagerad i någon av dessa aktiviteter utan jag sprang mest och fotade. Carro med kameran! Folk tror jag nog blev väldigt trötta på mig när jag sprang och tryckte upp kameran i trynet på dom hela tiden, haha.

Varje dag har det varit något extra som hänt och som är värt att minnas men igårkväll, sista kvällen, blev vi nog lite (okej ganska MYCKET) känslosamma allihopa. Eller kanske mest vi flickor då. Vi hade haft andakt och vi skulle be med våra mindre grupper. Det var väldigt mysigt att sitta där med bara några få personer och ha ett tänt ljus i mitten. Vår härliga gruppledare började be för oss men det var inget mer med det. Sen frågade hon av oss massa saker om lägret och jag började gråta. Haha jaa, gråta. Alla stirrade ju på mig till först och de fattade ju ingenting. När andakten var slut så börjar flera stor gråta och jag börjar ju såklart ännu mer. Där stod vi, de flesta av flickorna, och grät. I säkert en timme var vi helt ur balans och inte kunde få fram några ord. Sen kände vi för att gå till stranden och pojkarna följde med oss och var väldigt tröstande med att säga att vi syns på torsdag igen. Hahaha. Jag trodde sista kvällen skulle bli helt annorlunda, kanske lite sådär glad och crazy, men jag trodde verkligen inte att jag skulle börja gråta bara för att vi måste åka hem dagen efter och skiljas åt bara några dagar från allihopa. Även fast det är skönt att vara hemma så vill jag sååå mycket tillbaks. Som sagt, finns inte så mycket att säga när det inte går att förklara hur roligt det varit. TUSEN TACK ALLA UNDERARA VÄNNER FÖR EN ROLIG VECKA SOM VI HAFT TILLSAMMANS! ♥♥♥

Börjar med att bjuda på en massa selfies vi tagit under veckan!

6 kommentarer:

  1. ska int du lägg ut na aade bildre från läägri , å juuh vi hadd no svin braa :')

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jooo he ska jag nog men jag har bara int hinda :) men det kommer upp inom kort :)

      Radera
  2. kan du någon gång lägga ut en video eller bilder av hur du lagar ditt hår de är så otroligt fiint :*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså jag ska försöka laga ihop något inlägg med hur jag gör mitt hår. Jag har inte den blekaste aning om hur man gör en video och hur man laddar upp den på bloggen men jag frågade Annas bror som är video-/fotointresserad om vi kunde spela in en sminkvideo, så vi ska se hur det blir med det. Om inte så får väl jag och Anna testa oss fram. ;) Och tack ska du ha hödu! <3

      Radera
  3. Är du troende? Förändrades din tro på någoot sätt eller blev något annorlunda under lägret? :) vet själv att jag efter rippilägret förändrades en hel del, så jag undrar bara. Vill också säga att din blogg är superbra och jag gillar din stil, bra jobbat! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här frågan är såå svår tycker jag. Jag vet inte alls hur jag ska svara. Alltså jag är kristen men jag kan inte direkt säga att jag är jätte religiös/troende. Före jag for på lägret så hade jag väl inte tänkt så mycket på bibeln och alla andra saker som man ska lära sig inom kristendomen, och när jag for på lägret och jag skulle lära mig allt så tyckte jag att allt bara blev ännu mer invecklat och jag fattade typ ingenting. Nu i efterhand så börjar jag mer och mer förstå hur allt hänger ihop. :)

      Och tack så jättemycket snälla du! Roligt att höra! :D

      Radera