30 maj 2015

Avslutningen

Vet inte hur jag ska börja denna text... Finns så mycket jag vill skriva... Kan iallafall börja med att säga att jag GRÄT som ett litet barn. Det förklarar väl en hel del? Det var väldigt många minnen som kom upp till ytan och då blev det bara ännu värre, så sen när vi skulle gå till våra klassrum efter själva festen grät jag lite extra mycket.

Sursik-tiden har varit en underbar tid i mitt liv. Jag har lärt känna jätte många nya vänner - vänner för livet - men framför allt har jag växt som person. När jag började sjuan var jag en av de blygare personerna och jag var alltid såå nervös när vi skulle hålla föredrag eller läsa inför klassen. Tack vare klassen vågar jag stå inför skolan på en scen och inte behöva känna nervositet alls. Jag vågar markera om jag kan något. Jag kan ha föredrag i 25 minuter utan att känna att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Jag vågar leda en hel klass och dra lektion med dem. Jaa listan kan göras lång...

Jag tror ingen riktigt kan förstå hur fin klass vi varit. Det var något extra med vår klass. Vi hade en enorm förståelse för varandra och visade respekt. Och för att inte tala om humorn som har hjälpt mig igenom de dagarna som varit lite extra jobbiga. Vi har helt enkelt peppat varandra dag ut och dag in. I vår klass blev alla hörda och man kunde vara sig själv. TACK FÖR DESSA FINA FANTASTISKA BÄSTA UNDERBARA ÅR 9A!! Jag kommer sakna er OTROLIGT MYCKE. Vi tar en klassträff snart!

Lycka till i framtiden alla 99:or!  ♥ ♥ ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar