27 oktober 2017

No words

Han var den som alltid hälsade på mig med ett vänligt hej under kvällspromenaderna. Han likaså hälsade med att lägga
 upp handen varje gång jag kom körandes med bilen längs vår gata. Helt ofattbart. Finner inga ord. Att livet kan vara så skört.

Ta hand om er 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar