17 april 2018

Återfunnen läsmotivation

Jag har så länge jag kan minnas haft ett brinnande intresse för böcker. Som barn läste jag "det vanliga", det vill säga barnlitteratur, bland annat Pettson&Findus eller serietidningar såsom Kalle Anka (hör och häpna, men Bamse ingen solklar plats i mitt hjärta och jag hör därmed inte till den skara människor som avgudar den folkkära figuren). Senare i livet kom Tintin in i bilden. Besatt var jag. Jag plöjde igenom alla böcker och konsumerade filmerna i mycket snabb takt. Tintins hund Milou fann man som kramdjur i min säng och en bordeaux röd portfölj prydde min rygg på väg till förskolan. Älskade den! Något som stack ut i mängden.

Läsningen övergick senare till de omtalade älv-böckerna, vilka man kunde hitta under lågstadietiden i var och varannan bokhylla. Lasse-Majas detektivbyrå får ej falla i glömska! Likaså Kitty-böckerna. Att läsa om hennes äventyr i en så tidig ålder var emellanåt en gnutta skrämmande, men mestadels bara givande. Gott och klurigt (i den åldern) språk, ändock lättläst, samt en mogenhet som genomsyrade boken fick mig att känna mig lite äldre än den stundande åldern jag var i.

Mitt intresse avtog inte fastän jag började i högstadiet, där det då igen inte var särskilt acceptabelt av de andra studerandena att genuint gilla litteratur i alla dess former. Läsning ansågs vara lite nördigt. Ingen sa det högt, men man kände det på sig - eller så var det bara jag. Men jag fortsatte läsa. Givetvis inte lika mycket som förut, men i större mån än andra högstadieelever. 

I gymnasiet väcktes fascinationen till liv igen. Det har jag min kloka, inspirerande modersmålslärare att tacka för. En bok är inte bara några hundratals sidor papper, bokstäver, text och en handling. Det är så mycket mer. Jag är tacksam över all kunskap jag lärt mig om litteraturens värld. Att jag orkade lyssna, vara aktiv och fråga om det inte var något jag begrep.

Nåväl. För att denna text inte ska bli alldeles för långrandig är jag illa tvungen att komma till saken: jag är i stort behov av boktips. Efter ett år med skola, dvs. studier, 24 timmar om dygnet (en aning hyperbolisk i mitt antagande, men den känslan har utmärkt det gångna skolåret) i och med studentskrivningar och andra uppgifter, fanns det varken ork eller tid att öppna ytterligare en bok. Läsandet upplevdes nästan som ett tvång. Så jag bestämde mig för att låta min hjärna vila från böcker och längre texter ett tag efter skrivningarna för att återfå motivationen att ens greppa en bok och mötas av den ofantliga mängden ord. Bara tanke gjorde mig fullkomligt matt. 

Men nu, NU ska jag börja läsa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar